Fryser du också i Borås? Därför har Pär Holmgren fortfarande rätt

Just nu upplever vi en vinterkyla vi inte sett på länge. Termometern i Borås har visat röda siffror långt under nollan i flera veckor, och snön ligger djup. På sociala medier går kommentarsfälten varma: "Var är den globala uppvärmningen nu?" och "MP lovade att snön skulle vara borta!". Det är förståeligt att man undrar, men låt oss titta på vad som faktiskt händer.

​Det stämmer att inledningen på 2026 har varit exceptionellt kall. Januari och början av februari har bjudit på temperaturer vi inte sett på över 20 år, med en så kallad "rysk kyla" som svept in över landet. Jämför vi med januari förra året (2025), då medeltemperaturen i Borås låg på +3 grader, är kontrasten total – i år har snittet legat på minussidan.

​Är klimatförändringarna överblåsta?

Nej, tyvärr inte. Att vi har en vargavinter i år raderar inte trenden från de senaste 30 åren. Tvärtom varnar forskare för att just denna typ av extremväder kan vara en konsekvens av ett destabiliserat klimatsystem.

​SMHI förklarar den nuvarande kylan med ett "blockerande högtryck". Det innebär att vädersystemen låser sig. När Arktis värms upp (vilket sker mycket snabbare än i resten av världen) försvagas den så kallade jetströmmen – den luftström som normalt håller kylan uppe i norr. När jetströmmen blir "svajig" kan isande polarluft läcka ner över oss i söder och parkera sig där under lång tid, precis som vi ser nu.

​Vädret är inte klimatet

Att peka ut genom fönstret just nu och säga att klimathotet är en bluff är som att säga att världssvälten är löst för att du just åt en stor middag.

• ​Trenden är tydlig: Tittar vi på statistiken för Borås och Götaland har vintrarna blivit kortare och blötare sedan 1990-talet. Vintern 2020 och 2025 var extremt milda och snöfattiga.
• ​Vasaloppet som exempel: Pär Holmgren varnade 2006 för att Vasaloppet hängde löst i framtiden. Kom ihåg jubileumsloppet 2024 – det kördes i hällregn, lera och på konstsnö som krävde enorma insatser för att inte spola bort. Att vi i år kanske får ett kallt lopp ändrar inte det faktum att "bottennivån" har sänkts drastiskt. Vi går mot ett "antingen-eller-klimat": antingen regn och lera, eller extrem kyla när jetströmmen låser sig.

​Vad innebär detta för Borås?

Vi i Miljöpartiet blundar inte för att det är kallt nu. Men vi ser också helheten. Ett förändrat klimat innebär mer kaos. Det innebär skyfall som dränker Viskan ena året, och torka nästa. Det innebär vintrar som pendlar mellan slask och extremkyla.

​Att använda den här köldknäppen som ursäkt för att fortsätta släppa ut koldioxid är farligt. Vi behöver en politik som rustar Borås för extremerna – både hettan och kylan – och som tar ansvar för att bromsa den globala uppvärmning som gör vårt väder alltmer oförutsägbart.

​Njut av snön så länge den varar, men låt oss inte glömma allvaret.

Även i Borås regnar vintern bort – Pär Holmgren hade rätt i sak

Som miljöpartist får man ofta en många märkliga kommentar på sina sociala medier. Just nu sprids ett envist rykte på nätet.

Det går ut på att Miljöpartiet för 20 år sedan lovade att snön skulle vara borta idag, och eftersom det snöade i vintras så har klimatforskningen och framför allt Miljöpartiet  fel. Låt oss reda ut fakta, för frågan är för viktig för att slarvas bort i "klimatkriget" på sociala medier.

​Ryktet grundar sig i en intervju från 2006 med meteorologen Pär Holmgren. Det är viktigt att komma ihåg två saker: För det första var Pär vid den tiden en opolitisk expert på SVT, inte miljöpartist. För det andra sa han inte att snön skulle upphöra existera. Han varnade för att förutsättningarna för vintersporter i södra Sverige skulle försämras drastiskt och att Vasaloppet hängde löst framtiden.

​Facit finns mitt framför ögonen på oss.

Titta på hur det ser ut här i Sjuhärad. Statistik från SMHI visar att antalet dagar med snötäcke i Götaland minskat tydligt sedan 1900-talets mitt. Enligt en analys från Newsworthy har antalet "vita jular" i Borås blivit betydligt färre de senaste decennierna jämfört med 70- och 80-talet. De vintrar vi minns från barndomen, där snön låg kvar från december till mars, är idag undantag snarare än regel.

​Vasaloppets 100-årsjubileum tidigare i år blev den ultimata bekräftelsen på Holmgrens varning. Det var inte gnistrande natursnö som bar åkarna till Mora, utan en bädd av konstsnö och sparad snö, omgiven av lera och vattenpölar. Utan enorma tekniska insatser hade loppet inte gått att genomföra. Vintern har gått från att vara en naturlag till att bli en industriell produkt.

​Boråsarnas vinter hotad

SMHI:s framtidsscenarier för Borås är alarmerande. Om vi fortsätter med dagens utsläppsnivåer riskerar Borås att förlora över en månad av sin snöperiod innan seklet är slut. Det handlar inte bara om inställda skidturer på Borås skidstadion eller Hestrastugan. Det handlar om balansen i vår natur, om grundvattennivåer och om den biologiska mångfalden som är beroende av årstidsväxlingarna.

​Att märka ord på en tidningsrubrik från 2006 må ge enkla poäng i kommentarsfälten, men det löser inte problemet. Verkligheten är att klimatkrisen händer här och nu. Vi ser den i våra skogar, vi känner den i våra milda vintrar och vi ser den i statistiken.

​Vi måste agera nu

Miljöpartiet är det enda partiet som konsekvent prioriterar klimatet. Vi vill:

• ​Stoppa subventionerna till det fossila som värmer upp vår planet.
• ​Satsa stort på tåg och kollektivtrafik så att boråsarna kan resa hållbart.
• ​Skydda våra skogar som binder koldioxid och kyler klimatet.

​Vi kan inte backa bandet till 1980-talets vintrar, men vi kan bromsa utvecklingen. Låt oss sluta tjafsa om vad Pär sa eller inte sa för 20 år sedan, och istället börja jobba för att rädda det som finns kvar av den svenska vintern.

Spårvagnarna som aldrig kom – men som visade vägen för dagens kollektivtrafik

Jag fick ett samtal från Sveriges Radio för några veckor sedan. De ville prata om 2014. Om den stora spårvägsutredningen och BRT-planerna i Borås. Frågan hängde i luften, sådär lite underförstått: "Varför blev det inget? Var det bortkastade pengar?"

​Det är en rättvis fråga. Om man mäter framgång i antalet lagda meter räls, så ja, då blev det inget. Men om man mäter framgång i hur vi flyttade positionerna för vad kollektivtrafik kan och bör vara i Borås, då ser jag det helt annorlunda.

​Varför drömde vi om räls?

Låt oss backa bandet till 2010. Borås växte så det knakade. Vår ryggrad, Linje 1 mellan Sjöbo och Hässleholmen, var så fullpackad i rusningstrafik att vi nådde vägs ände. Vi stod inför ett vägval: Skulle vi fortsätta lappa och laga med fler bussar i samma köer, eller vågade vi tänka nytt?

​Vi valde att tänka nytt. Som miljöpartist ser jag kollektivtrafik som mer än bara transport – det är stadsbyggnad. En spårvagn (eller ett BRT-system) signalerar att här satsar vi långsiktigt. Det bygger stad.

​När kartan möter verkligheten

Utredningarna var grundliga. Kanske för grundliga för vissa, men nödvändiga för oss som bar ansvaret. De visade oss två saker tydligt:

1. ​Spårvagn i vår kuperade och täta stad skulle bli oerhört dyrt och tekniskt komplicerat.
2. ​Att ge bussen full framkomlighet i centrum (BRT) krävde att vi stängde av gator för bilar på ett sätt som vi inte hade lösningar för just då.

​Vi tryckte på paus. Inte för att vi gav upp visionen, utan för att vi var tvungna att vara ansvarsfulla med skattepengarna och stadens funktion.

​Det osynliga arvet

Men – och det här är viktigt – utredningen hamnade inte i papperskorgen. Den blev ritningen för mycket vi gjort sedan dess. Vi lärde oss konceptet "Tänk spårvagn – kör buss".

​Vi insåg att vi inte behövde rälsen för att få effekten. Vi behövde kapaciteten, snabbheten och miljövinsterna. Det var den insikten som gjorde att vi slutade se bussen som ett andra klassens fordon och började planera för "superbussar" och snabba stråk.

​Titta på Borås idag. Vi håller på att elektrifiera hela stadstrafiken. De tysta, rena fordon vi drömde om 2014 rullar nu på våra gator, men med en flexibilitet som spårvagnen aldrig hade haft. Satsningarna på framkomlighet och snabbare stråk är direkta barn till de där utredningarna. Vi identifierade flaskhalsarna då, och har betat av dem strategiskt sedan dess.

​Att våga ha en vision

Politik handlar om att våga sätta upp mål som ligger bortom nästa mandatperiod. Att vi utredde spårvagn var inte ett tecken på hybris, det var ett tecken på att vi tog Borås framtid på allvar.

​Så, vad svarar jag radion? Jag svarar att spårvagnsutredningen gav oss en riktning. Den tvingade oss att höja blicken. Utan den processen hade vi kanske fortfarande suttit fast i gamla hjulspår. Nu har vi istället en modern, elektrifierad kollektivtrafik som fortsätter att växa.

​Det blev inga spårvagnar. Det blev något smartare för just Borås. Och det är jag stolt över. Även om jag personligen tycker om spårvagnar.

PS. Trots att vi är nöjda över mycket så finns det mycket jobb kvar att göra för att förbättra kollektivtrafiken. Men det blir ett annat inlägg. 

Världsordningen är död!

Historiens mörka cykel är sluten, 1930 talet tillbaka

​Den 3 januari 2026 markerar inte bara en militär operation; det är datumet då den regelbaserade världsordningen officiellt upphörde att existera. USA:s invasion av Venezuela och tillfångatagandet av dess statsledning är en geopolitisk jordbävning som bekräftar att vi nu inträtt i en historisk cykel som ekar skrämmande likt den som föregick andra världskriget.

​Historien upprepar sig sällan i detalj, men den rimmar ofta. Vi befinner oss nu i ett skede som bär omisskännliga drag av mitten på 1930-talet. Då, liksom nu, kännetecknades världen av att stormakter slutade låtsas bry sig om internationella fördrag för att istället utöva den starkes rätt. När USA nu öppet deklarerar sin avsikt att styra en suverän nation och använda dess oljetillgångar för att finansiera ockupationen, har vi lämnat efterkrigstidens diplomati och återgått till en era av nakna erövringskrig.

​Parallellerna till 1930-talets fascistiska expansionism är inte retoriska överdrifter, utan strukturella likheter. Det tydligaste exemplet är Mussolinis invasion av Abessinien (Etiopien) 1935. Då stod Nationernas Förbund handlingsförlamat när en stormakt krossade en svagare stat för att bygga imperium. Idag ser vi samma impotens hos Förenta Nationerna. Säkerhetsrådet är paralyserat av vetorätten, och FN reduceras till en åskådare när Washington ensidigt ritar om kartan.

​Än mer oroande är likheterna med Tysklands agerande under samma period. Den retorik som nu strömmar från Washington bär ekon av hur naziregimen motiverade sina tidiga annekteringar. Då talades det om att skydda tyska minoriteter och återställa ordning i närområdet för att rättfärdiga intåget i Sudetenland och Polen. Idag används kampen mot narkoterrorism och skyddet av den egna gränsen mot påstådda kriminella element som förevändning för att halshugga en främmande statsledning.

​Mekanismen är identisk: en inrikespolitisk fiendebild projiceras på en utländsk stat för att legitimera aggression. Genom att avhumanisera motståndaren och reducera en statschef till en simpel brottsling, kringgår man krigets lagar. Det är en modern variant av 1930-talets Gleichschaltung, där juridik och militär makt smälter samman för att tjäna ledarens vilja, utan hänsyn till konstitutionella spärrar eller folkvald församling. Att kongressen i USA inte tillfrågades innan anfallet visar att den demokratiska kontrollapparaten har satts ur spel, precis som skedde i Tyskland genom fullmaktslagarna.

​Det ekonomiska motivet är också en tydlig återgång till det förflutna. 1930-talets aggressorer drevs av drömmen om autarki och Lebensraum – behovet av resurser för att göra imperiet oberoende. När den amerikanska administrationen nu talar om att få oljan att flöda för att betala insatsen, är det en renodlad resursimperialism. Det handlar inte om demokrati, utan om kontroll över strategiska råvaror i en värld där kampen om resurser hårdnar.

​Faran ligger i prejudikatet. Om världens ledande demokrati etablerar principen att man militärt kan avsätta regimer och beslagta naturtillgångar baserat på inhemska arresteringsorder, har man raserat skyddsvallarna för alla. Vad hindrar nu andra revisionistiska stormakter från att tillämpa samma logik? Ryssland kan använda det för att rättfärdiga total annektering av grannländer, och Kina kan se det som grönt ljus för att militärt "lösa" frågan om Taiwan under förevändning av intern säkerhetspolis.

​Vi ser också tecken på en dominoeffekt i närområdet. Hoten mot Mexiko och Kuba, samt de märkliga utspelen om Grönland och Kanada, tyder på en återupplivad och radikaliserad Monroe-doktrin. Hela västra halvklotet betraktas återigen som en exklusiv intressesfär där ingen suveränitet står över Washingtons vilja. Detta tvingar mindre stater att söka beskydd hos andra stormakter, vilket driver fram en blockuppdelning av världen som påminner om allianssystemen som drog in mänskligheten i världskrig.

​Europa och omvärlden står inför ett ödesdigert vägskäl. Att tiga still av rädsla för att stöta sig med USA är en form av appeasement-politik som historien dömt ut hårt. Eftergifter mot expansionism leder sällan till fred, utan ökar bara aptiten hos aggressorn.

​Venezuela må vara enskilt fall med en impopulär ledare, men händelsen är en kanariefågel i kolgruvan. Den cykliska historien varnar oss: när internationell rätt ersätts av den starkes rätt, och när stormakter börjar äta av sina grannar för att stilla sin resurs hunger, då är en global brand sällan långt borta. Vi har sett mönstret förut, och vi vet hur det slutar.

Därför är höjda biljettpriser fel väg att gå!

Höjda biljettpriser i Borås: ett ekonomiskt självmål som hotar klimatet och Västsveriges arbetsmarknad

I Västra Götaland driver M, L, C och KD – med stöd av SD – just nu ett förslag om att höja självfinansieringsgraden för kollektivtrafiken, vilket i praktiken innebär kraftiga och oansvariga prishöjningar för Västtrafiks biljetter. För Borås och hela Västsverige är detta ett direkt hot mot klimat-omställningen, hushållens ekonomi och regionens arbetsmarknad.

Varför “höjd självfinansieringsgrad” är en missvisande förevändning

Begreppet “självfinansiering” låter rationellt vid ett skrivbord – men i verkligheten missar höger-politikerna grundläggande samband. Kollektivtrafik är samhällsinfrastruktur, inte en privat tjänst. När den fungerar stärker den arbetsmarknadens sammanbindning, minskar trängseln och förbättrar luftkvaliteten i städer som Borås.

Om vi höjer biljettpriserna slår vi direkt mot dem som redan har det tufft och gör det samtidigt svårare att pendla hållbart. Resultatet blir fler bilar på vägarna, mer trängsel och högre utsläpp – precis det vi borde undvika.

Prishöjningar startar en negativ spiral

Priselasticiteten i kollektivtrafiken är väldokumenterad: höjda priser leder till färre resenärer. När resandet minskar sjunker intäkterna, vilket pressar fram ytterligare prishöjningar eller nedskärningar i utbudet. Detta är den klassiska dödsspiralen som många regioner föll in i på 90-talet – och som tog årtionden att reparera.

Det är inte ekonomiskt ansvar. Det är kortsiktig nedmontering av en samhällsbärande funktion.

Biltrafiken är redan subventionerad – varför straffa kollektivresenären?

Biltrafiken i våra tätorter bär inte sina samhällskostnader. När man räknar in kostnader för trängsel, buller, vägslitage, olyckor, luftföroreningar och klimatpåverkan står det klart att bilismen är kraftigt underprissatt. Detta slår Trafikanalys fast år efter år.

Att i detta läge kräva att kollektivtrafiken ska “bära sina egna kostnader” är både orättvist och samhällsekonomiskt fel. Det snedvrider konkurrensen till bilens fördel – och straffar dem som väljer det hållbara alternativet.

Höjda priser hotar Västsveriges arbetsmarknad

Kollektivtrafiken binder ihop Västsveriges arbetsmarknad. Företag i Borås rekryterar från Göteborg, Alingsås, Mark, Ulricehamn och Skövde. När det blir dyrare att pendla minskar människors möjlighet att ta jobb i andra kommuner. Det skadar både företagen och arbetstagarna.

I ett läge där många hushåll har det tufft ekonomiskt är dyrare resor det sista regionen borde tvinga fram.

Miljöpartiets alternativ: investera i kollektivtrafik – håll biljettpriserna nere

Miljöpartiet ser kollektivtrafiken som en investering som ger mångdubbelt tillbaka. Varje resenär som väljer bussen eller tåget framför bilen innebär:

• mindre trängsel
• lägre utsläpp
• bättre folkhälsa
• friare mark i staden som annars går åt till parkering
• ökad tillgänglighet för alla grupper

Därför vill vi använda regionens ekonomiska muskler för att hålla biljettpriserna rimliga, bygga ut trafiken och skapa snabbare, tätare och mer pålitliga linjer i hela regionen.

De dolda subventionerna: reseavdrag och parkeringsnormer

Det pratas ofta om kollektivtrafikens kostnader, men sällan om de stora subventioner som går till biltrafiken.

Reseavdraget kostar staten miljarder och uppmuntrar långpendling med bil. Kommunala parkeringsnormer tvingar byggbolag att bygga dyra garage som höjer hyror och bostadspriser – även för dem som inte äger bil. Detta är reella kostnader som sällan redovisas öppet.

FAQ — Vanliga frågor

Varför påverkar biljettpriserna arbetsmarknaden?

För höga pendlingskostnader gör att människor tackar nej till jobb eller studier i andra kommuner. Det försämrar matchningen och gör det svårare för företag att rekrytera.

Är det rimligt att resenärer betalar mer?

Inte när biltrafiken är mer subventionerad än kollektivtrafiken. En rättvis politik kräver att kostnader internaliseras på ett balanserat sätt.

Vad vill Miljöpartiet göra istället?

Vi vill hålla biljettpriserna nere, bygga ut trafiken, reformera parkeringsnormer och stärka cykel- och gångalternativ. Det är så man skapar en hållbar och fungerande region.

Slutsats

Höjda biljettpriser i Borås är ett ekonomiskt självmål. Det gör det svårare att resa hållbart, försvårar klimatomställningen, ökar biltrafiken och slår mot både hushåll och företag.

Vi i Miljöpartiet säger nej – och väljer en transportpolitik som binder ihop Västsverige, stärker klimatet och gör det lättare att leva och arbeta i Borås.

---

Källor

• Trafikanalys – Transportsektorns samhällsekonomiska kostnader
• VTI – Kollektivtrafikforskning
• Skatteverket – Reseavdrag
• Konjunkturinstitutet – Reseavdragets effekter
• Boverket – Parkeringsnormer
• SKR – Markanvändning och stadsutveckling

Borås visar vägen för vegetariskt

Idag publicerades min slutreplik till Jonas Paulsson, BT 14/4.


Borås stad ska ta sitt klimatansvar. Det är Miljöpartiets huvudfokus och vi har framgångsrikt drivit på det arbetet på många sätt i vår stad, bland annat via maten som lagas i våra Krav-certifierade kök.

Jonas Paulsson, Köttfri måndag, undrar i BT 14 april när vegonorm ska införas i svensk offentlig sektor. Här i Borås är svaret: Det är redan gjort. Alla skolor och gymnasier erbjuder dagligen två rätter, och huvudrätten är den vegetariska. Det är den som ska stå överst på matsedeln. Titta gärna efter på sajten skolmaten.se, så syns att detta redan har fått genomslag på nästan alla stadens grundskolor. En dag varannan vecka är dessutom båda rätterna vegetariska.

Slutreplik i dagens Borås Tidning om vegonorm och klimatarbetet kring kosten

Sedan ett par år kan varje portions klimatavtryck mätas på ett enkelt sätt, och genom en omläggning av matsedeln kunde klimatpåverkan från matens råvaror i ett slag sänkas med 15 procent. Borås stad ska också på Miljöpartiets initiativ testa att servera en vegansk grundbuffé, med mat som många kan äta – de som inte tål ägg eller mejerivaror, de som inte äter fläsk, de som är vegetarianer. Den som vill komplettera med till exempel kött eller fisk ska kunna göra det nästan varje dag. Vi ska också pröva att märka ut klimatsmart mat på matsedeln, som tips och hjälp att välja för den som så vill.

Och när andra kommuner uttryckligen har tagit bort möjligheten för veganer att få mat helt fri från animalier i skolan, så går Borås i motsatt riktning - rätt riktning. Detta ska tydligt framgå av de kommande riktlinjerna för specialkost. Borås ska vara den veganvänliga staden.

Maten i Borås skolor och gymnasier ska självklart vara både god och vällagad. Lika självklart ska den också vara bra för barn och unga – inte bara på kort sikt, utan också på riktigt lång sikt. Matens miljö- och klimatpåverkan får inte ignoreras. Vi som är vuxna nu måste ta på oss ansvaret för att den mat vi serverar inte bidrar till att förstöra möjligheten till ett gott liv får våra barn, när de i sin tur är vuxna.

Tom Andersson (MP), kommunalråd med ansvar för miljö och klimat


Här kan du även se två korta videos om våra gröna framgångar när det gäller maten:

Del 1


Del 2