Jag fick ett samtal från Sveriges Radio för några veckor sedan. De ville prata om 2014. Om den stora spårvägsutredningen och BRT-planerna i Borås. Frågan hängde i luften, sådär lite underförstått: "Varför blev det inget? Var det bortkastade pengar?"
Det är en rättvis fråga. Om man mäter framgång i antalet lagda meter räls, så ja, då blev det inget. Men om man mäter framgång i hur vi flyttade positionerna för vad kollektivtrafik kan och bör vara i Borås, då ser jag det helt annorlunda.
Varför drömde vi om räls?
Låt oss backa bandet till 2010. Borås växte så det knakade. Vår ryggrad, Linje 1 mellan Sjöbo och Hässleholmen, var så fullpackad i rusningstrafik att vi nådde vägs ände. Vi stod inför ett vägval: Skulle vi fortsätta lappa och laga med fler bussar i samma köer, eller vågade vi tänka nytt?
Vi valde att tänka nytt. Som miljöpartist ser jag kollektivtrafik som mer än bara transport – det är stadsbyggnad. En spårvagn (eller ett BRT-system) signalerar att här satsar vi långsiktigt. Det bygger stad.
När kartan möter verkligheten
Utredningarna var grundliga. Kanske för grundliga för vissa, men nödvändiga för oss som bar ansvaret. De visade oss två saker tydligt:
- Spårvagn i vår kuperade och täta stad skulle bli oerhört dyrt och tekniskt komplicerat.
- Att ge bussen full framkomlighet i centrum (BRT) krävde att vi stängde av gator för bilar på ett sätt som vi inte hade lösningar för just då.
Vi tryckte på paus. Inte för att vi gav upp visionen, utan för att vi var tvungna att vara ansvarsfulla med skattepengarna och stadens funktion.
Det osynliga arvet
Men – och det här är viktigt – utredningen hamnade inte i papperskorgen. Den blev ritningen för mycket vi gjort sedan dess. Vi lärde oss konceptet "Tänk spårvagn – kör buss".
Vi insåg att vi inte behövde rälsen för att få effekten. Vi behövde kapaciteten, snabbheten och miljövinsterna. Det var den insikten som gjorde att vi slutade se bussen som ett andra klassens fordon och började planera för "superbussar" och snabba stråk.
Titta på Borås idag. Vi håller på att elektrifiera hela stadstrafiken. De tysta, rena fordon vi drömde om 2014 rullar nu på våra gator, men med en flexibilitet som spårvagnen aldrig hade haft. Satsningarna på framkomlighet och snabbare stråk är direkta barn till de där utredningarna. Vi identifierade flaskhalsarna då, och har betat av dem strategiskt sedan dess.
Att våga ha en vision
Politik handlar om att våga sätta upp mål som ligger bortom nästa mandatperiod. Att vi utredde spårvagn var inte ett tecken på hybris, det var ett tecken på att vi tog Borås framtid på allvar.
Så, vad svarar jag radion? Jag svarar att spårvagnsutredningen gav oss en riktning. Den tvingade oss att höja blicken. Utan den processen hade vi kanske fortfarande suttit fast i gamla hjulspår. Nu har vi istället en modern, elektrifierad kollektivtrafik som fortsätter att växa.
Det blev inga spårvagnar. Det blev något smartare för just Borås. Och det är jag stolt över. Även om jag personligen tycker om spårvagnar.
PS. Trots att vi är nöjda över mycket så finns det mycket jobb kvar att göra för att förbättra kollektivtrafiken. Men det blir ett annat inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar