Hon försöker förklara hur det är möjligt att så många oroar sig över den globala uppvärmningen, samtidigt som det mesta rullar på som vanligt. Med shopping som hobby, allt lägre andel av nybilarna som går på ekobränslen, och så många och långväga utlandssemestrar som plånboken bara tål. Trots att 75 procent av svenskarna, enligt en undersökning från Världsnaturfonden, oroar sig för klimathotet.
Vi brister inte i kunskap om hotet, oron lever vi med. Och ändå går det så sakta fram.
Hur kommer det sig att man vet om hotet, oroas för hotet men ändå inte agerar? |
Låt mig spekulera och generalisera lite om orsaken. Jag tror att det ligger en ond spiral bakom bristen på handling. Den enskilde känner sig maktlös och liten, och hoppas kanske på att politikerna i Sverige och världen ska ta på sig att bära huvudansvaret.
Politikerna å andra sidan känner inte det riktigt stora trycket från den oroliga, men ändå ganska tysta majoriteten. Nästa val är aldrig mer än fyra år bort och många partier tror att effekten av till exempel dyrare diesel kanske ger förlust i valet.
Denna onda spiral behöver brytas, och jag hoppas kunna hjälpa till med dessa ord:
Du som tillhör de oroliga – se till att din oro hörs ända in i partiernas högkvarter. Använd insändarsidor, sociala medier, mejlbrevlådor. Prata med en politiker du känner. Tjata. Bered dig samtidigt på att det kan komma beslut som inte bara är roliga - dyrare flygbiljetter är ett exempel.
Vi politiker måste på vår sida våga tro på undersökningar som den från Världsnaturfonden. Vi måste höra väljarnas oro, och lita på att väljarna förstår att en klimatomställning går att klara av helt utan konsekvenser i vardagen.
Vi måste tillsammans ta mod till oss och skapa den goda spiralen!
Missa inte heller mitt inlägg från gårdagens BT debatt "Klimatförnekare är livsfarliga högoddsare" som även finns speglat på rödgrönt Borås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar