onsdag 11 februari 2026

Även i Borås regnar vintern bort – Pär Holmgren hade rätt i sak

Som miljöpartist får man ofta en många märkliga kommentar på sina sociala medier. Just nu sprids ett envist rykte på nätet.

Det går ut på att Miljöpartiet för 20 år sedan lovade att snön skulle vara borta idag, och eftersom det snöade i vintras så har klimatforskningen och framför allt Miljöpartiet  fel. Låt oss reda ut fakta, för frågan är för viktig för att slarvas bort i "klimatkriget" på sociala medier.

​Ryktet grundar sig i en intervju från 2006 med meteorologen Pär Holmgren. Det är viktigt att komma ihåg två saker: För det första var Pär vid den tiden en opolitisk expert på SVT, inte miljöpartist. För det andra sa han inte att snön skulle upphöra existera. Han varnade för att förutsättningarna för vintersporter i södra Sverige skulle försämras drastiskt och att Vasaloppet hängde löst framtiden.

Facit finns mitt framför ögonen på oss.

Titta på hur det ser ut här i Sjuhärad. Statistik från SMHI visar att antalet dagar med snötäcke i Götaland minskat tydligt sedan 1900-talets mitt. Enligt en analys från Newsworthy har antalet "vita jular" i Borås blivit betydligt färre de senaste decennierna jämfört med 70- och 80-talet. De vintrar vi minns från barndomen, där snön låg kvar från december till mars, är idag undantag snarare än regel.

​Vasaloppets 100-årsjubileum tidigare i år blev den ultimata bekräftelsen på Holmgrens varning. Det var inte gnistrande natursnö som bar åkarna till Mora, utan en bädd av konstsnö och sparad snö, omgiven av lera och vattenpölar. Utan enorma tekniska insatser hade loppet inte gått att genomföra. Vintern har gått från att vara en naturlag till att bli en industriell produkt.

Boråsarnas vinter hotad

SMHI:s framtidsscenarier för Borås är alarmerande. Om vi fortsätter med dagens utsläppsnivåer riskerar Borås att förlora över en månad av sin snöperiod innan seklet är slut. Det handlar inte bara om inställda skidturer på Borås skidstadion eller Hestrastugan. Det handlar om balansen i vår natur, om grundvattennivåer och om den biologiska mångfalden som är beroende av årstidsväxlingarna.

​Att märka ord på en tidningsrubrik från 2006 må ge enkla poäng i kommentarsfälten, men det löser inte problemet. Verkligheten är att klimatkrisen händer här och nu. Vi ser den i våra skogar, vi känner den i våra milda vintrar och vi ser den i statistiken.

Vi måste agera nu

Miljöpartiet är det enda partiet som konsekvent prioriterar klimatet. Vi vill:

  • ​Stoppa subventionerna till det fossila som värmer upp vår planet.
  • ​Satsa stort på tåg och kollektivtrafik så att boråsarna kan resa hållbart.
  • ​Skydda våra skogar som binder koldioxid och kyler klimatet.

​Vi kan inte backa bandet till 1980-talets vintrar, men vi kan bromsa utvecklingen. Låt oss sluta tjafsa om vad Per sa eller inte sa för 20 år sedan, och istället börja jobba för att rädda det som finns kvar av den svenska vintern.

tisdag 10 februari 2026

Spårvagnarna som aldrig kom – men som visade vägen för dagens kollektivtrafik

Jag fick ett samtal från Sveriges Radio för några veckor sedan. De ville prata om 2014. Om den stora spårvägsutredningen och BRT-planerna i Borås. Frågan hängde i luften, sådär lite underförstått: "Varför blev det inget? Var det bortkastade pengar?"

​Det är en rättvis fråga. Om man mäter framgång i antalet lagda meter räls, så ja, då blev det inget. Men om man mäter framgång i hur vi flyttade positionerna för vad kollektivtrafik kan och bör vara i Borås, då ser jag det helt annorlunda.

Varför drömde vi om räls?

Låt oss backa bandet till 2010. Borås växte så det knakade. Vår ryggrad, Linje 1 mellan Sjöbo och Hässleholmen, var så fullpackad i rusningstrafik att vi nådde vägs ände. Vi stod inför ett vägval: Skulle vi fortsätta lappa och laga med fler bussar i samma köer, eller vågade vi tänka nytt?

​Vi valde att tänka nytt. Som miljöpartist ser jag kollektivtrafik som mer än bara transport – det är stadsbyggnad. En spårvagn (eller ett BRT-system) signalerar att här satsar vi långsiktigt. Det bygger stad.

När kartan möter verkligheten

Utredningarna var grundliga. Kanske för grundliga för vissa, men nödvändiga för oss som bar ansvaret. De visade oss två saker tydligt:

  1. ​Spårvagn i vår kuperade och täta stad skulle bli oerhört dyrt och tekniskt komplicerat.
  2. ​Att ge bussen full framkomlighet i centrum (BRT) krävde att vi stängde av gator för bilar på ett sätt som vi inte hade lösningar för just då.

​Vi tryckte på paus. Inte för att vi gav upp visionen, utan för att vi var tvungna att vara ansvarsfulla med skattepengarna och stadens funktion.

Det osynliga arvet

Men – och det här är viktigt – utredningen hamnade inte i papperskorgen. Den blev ritningen för mycket vi gjort sedan dess. Vi lärde oss konceptet "Tänk spårvagn – kör buss".

​Vi insåg att vi inte behövde rälsen för att få effekten. Vi behövde kapaciteten, snabbheten och miljövinsterna. Det var den insikten som gjorde att vi slutade se bussen som ett andra klassens fordon och började planera för "superbussar" och snabba stråk.

​Titta på Borås idag. Vi håller på att elektrifiera hela stadstrafiken. De tysta, rena fordon vi drömde om 2014 rullar nu på våra gator, men med en flexibilitet som spårvagnen aldrig hade haft. Satsningarna på framkomlighet och snabbare stråk är direkta barn till de där utredningarna. Vi identifierade flaskhalsarna då, och har betat av dem strategiskt sedan dess.

Att våga ha en vision

Politik handlar om att våga sätta upp mål som ligger bortom nästa mandatperiod. Att vi utredde spårvagn var inte ett tecken på hybris, det var ett tecken på att vi tog Borås framtid på allvar.

​Så, vad svarar jag radion? Jag svarar att spårvagnsutredningen gav oss en riktning. Den tvingade oss att höja blicken. Utan den processen hade vi kanske fortfarande suttit fast i gamla hjulspår. Nu har vi istället en modern, elektrifierad kollektivtrafik som fortsätter att växa.

​Det blev inga spårvagnar. Det blev något smartare för just Borås. Och det är jag stolt över. Även om jag personligen tycker om spårvagnar.

PS. Trots att vi är nöjda över mycket så finns det mycket jobb kvar att göra för att förbättra kollektivtrafiken. Men det blir ett annat inlägg.