Det är inte lätt att vara fattig i dagen Sverige och dagens system gör det inte lättare. Jag hörde för en tid sen om att fler och fler arbetsgivare börjat ta kreditupplysningar vid anställningsintervjuer. Inställningen verkar vara att personer med betalningsanmärkningar inte verkar vara att lita på och att man på något sätt i förhand dömer och nästan kriminaliserar dessa personer som då inte har någon chans till anställning.
Detta drabbar många människor som redan står utanför arbetsmarknaden och har små marginaler i vardagen. Sjuka, arbetslösa och ensamstående föräldrar är den grupp som drabbas värst förutom kvinnor som gått igenom en skilsmässa. Det är orimligt att man på de grunderna ska sortera bort personer från anställning och gör att de som redan är fattiga och utanför arbetsmarknaden antagligen aldrig kommer in i den med anledningen att dom är fattiga.
Ett annat exempel på hur fattiga förtrycks är att om någon erbjudits praktik faktiskt inte har råd att ta sig till praktikplatsen som kanske ligger flera mil från hemmet, det erbjuds ingen busskort utan man hänvisas då av arbetsförmedlingen eller socialen till at gå de milen fram och tillbaka varje dag. Om man då på grund av att man inte har råd att ta sig till praktikplatsen nekar eller inte dyker upp dras alla pengar in istället.
Men detta är inte det enda sätter fattiga diskrimineras. För fler och fler företag som sysslar med sånt som man tycker borde vara varje människas rätt att kunna handla nekar fattiga att teckna abonnemang. För att ta några exempel, om du har en betalningsanmärkning kan du inte byta elbolag eller ens kontraktstyp hos elbolagen. Att som fattig kunna byta till ett billigare el- abonnemang hos samma leverantör är också det omöjligt, fast att du redan är kund och du skulle kunna sänka dina kostnader med tusentals kronor. Bolaget vet ju redan att du betalar så någon betalningsproblematik finns ju inte, men man förnekas i alla fall att ta ett billigare abonnemang. Detta tycker jag är ett sätt att hantera människor som är obegripligt och gör att fattiga inte kan göra något för att sänka sina egna kostnader.
Ett annan exempel gäller bredband som jag personligen tycker borde vara något av en mänsklig rättighet i dagens informationssamhälle. Det går utan en godkänd kreditupplysning inte heller där teckna ett abonnemang, vissa företag erbjuder dock förbetalda abonnemang som är mycket dyrare. Inte nog med det utan flera företag tillåter inte att man byter ner hastigheten på abonnemanget då det nya abonnemanget testas med en kreditupplysning.
Detta är bara några exempel på hur redan fattiga, arbetslösa och sjuka hålls nere i samhället och inte ens ges samma rättigheter på arbetsmarknaden eller möjligheten att sänka sina kostnader på samma villkor.
För mig är det konstigt att arbetslösa inte ges möjlighet att komma tillbaka i arbetslivet om dom varit utanför och på grund av det blivit fattiga och dragit på sig skulder. På samma sätt tycker jag det är helt vansinnigt att de fattigaste inte tillåts spara pengar på att se över sina fasta kostnader och abonnemang.
Vi måste som politiker titta på dessa frågor som blir mer och mer aktuella i det allt kallare samhället och göra något åt det. Några av dessa frågor arbetar vi med just nu i vårt handlingsprogram för 2010-2014. Förhoppningsvis kan vi hitta bra politik som gör att färre fastnar i fattigdomsfällorna som finns i samhället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar