Borås gör skillnad för miljön och klimatet i Vietnam

Varje dag hamnar upp emot 700 ton sopor på Da Nangs soptipp, och där blir de liggande - osorterade. Ett miljö- och klimathot som läcker gifter, klimatgaser och som är livsmiljö för hundratals människor.  De bor på tippen. Snart blir den dessutom full och ingen ny tipp är möjlig.

I Borås kan vi mer och har längre erfarenhet än nästan någon annan av att systematiskt ta hand om och sortera avfall. Den kunskapen vill vi sprida över världen och det vill även våra partners i Waste recovery-samarbetet, ICLD, och andra parter göra. Nyligen åkte jag och en delegation från Borås till Vietnam för att ta arbetet ett steg vidare. Det blev en mycket intensiv vecka, med möten och studiebesök från morgon till kväll, i 35-40 graders värme. Här är min rapport.

Del 1

Efter en vecka på resande fot känner jag att det är tid att sammanfatta lite av de intryck som jag fick under resan till Da Nang i Vietnam. Men hur sammanfattar man alla intryck och all ny kunskap man fått i ett blogginlägg? Jag ska försöka att beskriva upplevelserna på ett övergripande plan i ett första inlägg och sedan återkomma med ett inlägg med mer detaljer. Det blir många bilder för att försöka återge känslan av situationen i Da Nang.

Da Nang är en stad med runt 1 miljon invånare. Staden är indelad i sju distrikt, fem är stadsdelar, ett är landsbygd och ett är ett ö-distrikt. Da Nang räknas som en progressiv stad som känns mer modern, mindre politisk och mer inriktad på utveckling än många andra städer i Vietnam. Staden har höga ambitioner när det gäller både utveckling och miljöarbete och har målet att bli Vietnams mest miljövänliga stad. Mycket av infrastrukturen i själva staden håller västerländsk standard.


Drakbron är en av många broar i Da Nang


Staden som ligger vid både hav och flodmynning begränsas delvis i sin tillväxt av berg och 25 minuters resa från centrum ligger Ba Na hills som är ett naturreservat med en bergstop på 1460 meter. Mitt i naturreservatet och högst uppe på berget ligger restauranger och ett nöjesfält inbyggt i berget i flera våningar. För att komma upp på berget åker man lättast en linbana som tar 20 – 30 minuter.


Nere vid havet ligger Da Nang insprängt mellan berg



Med hjälp av linbana kan man ta sig upp på Ba Na hills
utan att behöva bäras upp som fransmännen gjorde

Förutom nöjesfältet ligger det pagoder och tempel i Ba Na Hills. Längs upp ligger också ruiner från franska bosättningar som totalförstördes av lokalbefolkningen när fransmännen lämnade Vietnam. Under första världskriget användes bosättningen på berget som semesterparadis för franska soldater som inte tog sig hem till Frankrike. På den tiden bars fransmännen upp och ner för berget antingen på åsna eller av fyra vietnamesiska bärare per person.

En buddastay som ligger längs gångvägen upp på berget

Högst upp på berget och insprängt i berget ligger en
nöjespark i flera våningar. På bilden är det en "fritt fall"
karusell med en fallhöjd på 24 meter.

När det kommer till miljöarbetet vet Da Nang självt ganska mycket om vart man vill, men det känns inte alltid som att men har en strategi för att komma dit.

En hel del av arbetet går ut på att reagera på utländska investerares ”project proposals” och resultatet verkar ibland ganska fragmenterat och leder inte alltid åt samma håll. En del projekt som genomförts med biståndsmedel och via finansiering från bland annat Världsbanken har totalt misslyckats och de enda som har tjänat på dem har varit de utländska investerarna och företagen.

Några exempel: ett franskt företag som skulle utvinna biogas på den ”gamla” soptippen fuskade med täckningen så att man inte fick ut någon biogas alls. Ett australiensiskt företag byggde för fyra år sedan en avloppsreningsanläggning som aldrig fungerade, också med Världsbankspengar. På avloppsreningsverket finns nu ett japanskt företag som har en testanläggning. Testanläggningen verkar fungera bra och företaget vill gärna sälja in sin teknik till Da Nang.

En nybyggd avloppsreningsanläggning som inte riktigt fungerar

En japansk testanläggning som idag renar 1% av det inkommande avloppsvattnet

Till Da Nangs soptipp kommer varje dag mellan 600 och 700 ton osorterade sopor plus 800 kg farligt avfall som eldas upp. På soptippen och nedanför bor det runt 400 personer som lever på att försöka sortera ut framför allt plaster och sälja. Hela 60 procent av avfallet är biologiskt skulle kunna komposteras eller användas till biogas. Man har varit skeptiskt till biogas tidigare, mycket på grund av kvaliteten på de småskaliga försök man haft, och Da Nang skulle behöva hjälp att uppgradera gasen om man väljer att använda biogas. Man har även ett behov av en ”ren” näringskälla för odling och man är därför även intresserad av att återföra näringen från det biologiska avfallet till jorden på något sätt.

Runt 60% av det som hamnar på soptippen är biologiskt material som om det tas
omhand är en resurs men som annars är en miljö och klimatbelastning.

I nuvarande plan kommer hela tippen vara full 2020, men farhågor finns att tippen kan vara full redan 2017 vilket sätter enorm press på staden. Ju fortare man kan sortera ut någon del av avfallet så att det inte måste dumpas på tippen, desto mer tid har man att ta tag i det överhängande hotet att man ska stå helt utan plats att slänga avfall.

Det långsiktiga målet är att inget skall läggas på tippar 2020. Det kommer även krävas att man jobbar parallellt med de som idag bor på tippen och får sin försörjning där ifrån. En utsortering av plast skulle göra att de skulle förlora sitt levebröd, samtidigt som att man inte vill att de skall leva som de gör idag.

På soptippen lever runt 400 personer som får sin försörjning från att plocka igenom
soporna för att leta efter plaster som dom kan sälja till privata företag.

Staden är ändå en ren stad och på gatorna ser man nästan inget skräp. 800 personer arbetar med sopor, en del kör sopbilarna, en del sköter administration men många arbetar med att sopa och frakta sopkärl. En del av den frakten sker på speciella cyklelkärror. I vissa distrikt finns omlastningsstationer där soporna från kärlen pressas för att sedan hämtas med sopbilar. Dessa platser skulle möjligen gå att använda till sortering på något sätt i framtiden istället.

Här slutar första delen av reseberättelsen. Jag återkommer med en fortsättning som mer ska handla om själva projektet i Da Nang och hur kunskap och erfarenhet från Borås kan komma till nytta.